Jag vill först och främst säga att jag, och hela Ruths styrelse står bakom vår viceordförande Jenna Matintupa i hennes utlåtande i Vasabladet. Jenna kontaktade mig innan intervjun och hon har hela tiden haft ett okej av styrelsen att uttrycka sina egna åsikter i media. Det är viktigt att vi lever som vi lär, och alla har rätt till en egen åsikt. 

För mig har martha alltid varit en trygg gemenskap där alla kunnat och vågat uttrycka sina åsikter. En öppen plats där allt kan diskuteras, stort som smått. Jag hoppas att denna anda ännu finns kvar och att alla kan se detta som en önskan om öppenhet och inte som ett påhopp.

 

Mina år som martha har till största delen varit på föreningsnivå men jag har ändå alltid känt att förbundet och personalen är på bara ett samtal eller ett e-postmeddelandes avstånd. Jag vill här förtydliga att jag fortfarande känner att den personal som är kvar finns på samma avstånd, men personalen är inte lika sprudlande som tidigare och som aktiv martha oroar det mig. 

Ruth kommer alltid att vara en del av martha och jag vet att jag talar för alla medlemmar i föreningen när jag säger att vi står för de värderingar som martha har. Precis som Jenna uttrycker sig i artikeln så är jag orolig för personalens välmående och saknaden av den öppna kommunikationen som är så viktig på en arbetsplats. 

Jag själv förstår att förändringar behövs ibland, speciellt om en organisation har ekonomiska svårigheter. Men när ett budgetförslag, utan dessa ändringar, redan i maj 2023 fastslagits och godkänts av organisationens alla medlemmar och understöd har blivit beviljade för att kunna genomföra den tänkta verksamheten (i alla fall vad vi fått höra) så ifrågasätter även jag orsakerna till denna drastiska förändring. Att de gamla avtalen inte följer kollektivavtalen är säkert sant, men när har marthorna varit de som vill vara lika som andra, som prioriterar att följa normen?

 

Om behovet inte finns idag, varför skall då så drastiska ändringar göras? I en organisation där största finansieringen är extern finansiering vet vi ju aldrig hur nästa år ser ut så i och med denna ”tysta” drastiska ändring gjorts frågar jag mig om det är något som vi medlemmar missat.

Jag tror att jag talar för de flesta medlemmarna i hela marthaorganisationen när jag säger att vi inte ifrågasätter marthas värderingar eller vill ge martha en negativ klang, det enda vi vill är att förstå orsakerna och grunderna till de drastiska ändringarna och till den bristfälliga kommunikationen. 

Vi är och förblir marthor!

- Mia Salminen, Orförande för Ruth Marthaförening rf